Faktaboks

Otto Sinding
Otto Ludvig Sinding
Fødd
20. desember 1842, Kongsberg
Død
22. november 1909, München, Tyskland
Verke
Maler og forfatter
Familie

Foreldre: Bergmester (Matthias) Wilhelm Sinding (1811–60; se NBL1, bd. 13) og Cecilie Marie Mejdell (1817–86).

Gift 28.4.1873 i Karlsruhe, Tyskland med Anna Christine Nielsen (11.4.1855–31.7.1914), pleiedatter av kunstmaler Hans Fredrik Gude (1825–1903) og Betsy Anker (1830–1912); biologiske foreldre: pleiemorens bror, løytnant Carsten Anker (1817–98) og Karen Marthea Larsdatter Næstebye (f. 1830).

Søstersønn av Christian Henrik Nicolai Mejdell (1822–99; se NBL1, bd. 8) og Thorvald Mejdell (1824–1908; se sst.); bror av Stephan Sinding (1846–1922) og Christian Sinding (1856–1941); fetter av (Ernst) Anton Henrik Sinding (1839–1924; se NBL1, bd. 13), Alfred Sinding-Larsen (1839–1911), Elisabeth Sinding (1846–1930) og Gustav Adolf Sinding (1849–1925); far til Sigmund Sinding (1875–1936; se NBL1, bd. 13).

Otto Sinding

Portrett av Otto Sinding. Bilete frå Norsk biografisk leksikon

Otto Sinding
Av /※.

Otto Sinding var ein norsk målar og forfattar. Han søkte mot dei store emna, mot det storslåtte og pompøse. Seint i livet fekk han eit professorat ved Kunstakademiet i München.

Sinding var med på å grunnleggje Kobberstikk- og håndtegningssamlingen i Kristiania i 1877 og var engasjert i kunstpolitiske spørsmål. Han var representert ved utstillingar i Noreg og utlandet, og han var ansvarleg for den norske kunstavdelinga på verdsutstillinga i Chicago i 1893. Han fekk fleire prisar og vart kjøpt inn av museum i Skandinavia, München og Venezia. Historiemåleriet Slaget ved Svolder (1883–1884) er i Det kongelege slott sitt eige. Sinding vart riddar av 1. klasse av St. Olavs orden i 1891 og æresmedlem av Kunstakademiet i München i 1895.

Bakgrunn

Sinding vart cand.jur. ved Universitetet i Kristiania i 1864, der han arbeidde i Indredepartementet i tre år før han tok kunstutdanning. Han var elev ved J.F. Eckersbergs malerskole i 1868–1869, studerte så ved Kunstakademiet i Karlsruhe i 1869–1873 under Hans Gude og Wilhelm Riefstahl og ved Kunstakademiet i München under Karl von Piloty i 1873–1876. I denne tida måla han mellom anna Ruth og Boas (1875), altertavla til Sofienberg kyrkje i Oslo og laga illustrasjonar til Asbjørnsen og Moes eventyr.

Kunstnarskap

Han var medlem av Nasjonalgalleriets direksjon i 1895–1899. Sinding var samstundes kunstnarisk leiar ved Christiania Theater i 1896–1899. Frå 1904 var han professor ved Kunstakademiet i München.

Den første kollektivutstilling han var med på, var den skandinaviske utstillinga i Göteborg i 1869, og den første separatutstillinga heldt han i Blomqvists kunsthandel i Kristiania i 1895. Sinding høyrde heime i ein seinromantisk tradisjon, men med realistiske marine- og landskapsmåleri, der motiva var henta frå nordnorsk kystkultur og sublim arktisk natur, vart han ein nyskapande kunstnar. Eit hovudverk er Fra Reine i Lofoten (1883). Han var òg inspirert av sagadikting og mytologi. Sinding illustrerte blad og bøker mellom anna av Fridtjof Nansen, Nordahl Rolfsen og Asbjørnsen og Moe.

Frå tidleg i 1880-åra stammar Tarantella, malt i 1880 i Italia, og ein del bilete frå Lofoten (Frå Reine, 1883, Nasjonalmuseet/Nasjonalgalleriet i Oslo). Elles måla han mellom anna panoramabilete og historiske og mytologiske komposisjonar.

Bortsett frå eit opphald i Noreg i 1891–1903 budde han etter 1880 i Tyskland, og frå 1903 arbeidde han som professor i München. Han verka også for teateret. I 1890-åra arbeidde han som instruktør og teatermålar og fekk oppført eit par skodespel, Iraka, (1896) og Fyrtaarnet (1897).

Forfattarskap

I 1862 debuterte Sinding med ei svermerisk og romantisk diktsamling, Skovstjerner. Deretter følgde artiklar, fleire dikt, ein roman og fire skodespel. Den folkelege komedien Han Hans Benjamin og hans sysken (1898) handlar om forviklingar i ein familie frå Skomvær som trur seg vere utan arvingar. Stykket freista han å skrive på dialekt. Det vart ei kort tid oppført på Christiania Theater. Han nytta elles mest riksmål, nokre gonger med brokkar av tysk.

Forfattarskapen vart ikkje stor. Då Vers kom ut i 1894, etter eit vinteropphald i Lofoten, skreiv han til Bjørnstjerne Bjørnson at samlinga hadde vorte til fordi han ønskte å uttrykkje med ord det han ikkje nådde med pensel. Dei nyromantiske dikta, fleire utan fast rim-mønster, tematiserer diktar-eget sitt møte med mektig, vill natur – havet, døden og kjærleiken.

Nokre av arbeida til Sinding har sterke religiøse undertonar. Det siste arbeidet hans, romanen Major Glad (1908), tematiserer den vanskelege kunstnarrolla, der ei tragisk endelykt, sjølvmordet, vert løysinga for den som vil gå nye vegar og vert underkjend og misoppfatta.

Han var bror av Christian og Stephan Sinding.

Les mer i Store norske leksikon

Eksterne lenkjer

Litteratur

  • Kunstnerbrødrene : maleren Otto Sinding, [...], 2000 (utstilling: Blaafarveværket, 2000), isbn 82-90734-21-2
  • Marit Lange og Knut Ljøgodt (red.): Svermeri og virkelighet. München i norsk maleri, katalog, Nasjonalgalleriet. Oslo 2002
  • Otto Sinding: «En selvbiografi» (1879), Kunst og kultur 1935
  • Tone Sinding Steinsvik (red.): Kunstnerbrødrene, katalog, Blaafarveværket 2000
  • Anne Aaserud (red.): Nordnorske bilder og bildet av Nord-Norge, katalog. Tromsø 2002

Faktaboks

Otto Sinding
Historisk befolkingsregister-ID
pf01037029004471

Kommentarar

Kommentarar til artikkelen blir synleg for alle. Ikkje skriv inn sensitive opplysningar, for eksempel helseopplysningar. Fagansvarleg eller redaktør svarar når dei kan. Det kan ta tid før du får svar.

Du må være logga inn for å kommentere.

eller registrer deg